19 februari 2011

a boy in the kitchen and a girl under the hood (motorhuv)

God morgon.
Idag ska vi hem till våra vänner och hälsa deras lilltös välkommen till världen.
Ikväll blir hon en vecka. Visst är det märkligt. För bara en vecka sedan låg hon i mammas mage och ingen visste hur hon såg ut eller vem hon var.
Nu är hon ute och ett helt nytt liv har börjat.

Jag och Simon handlade lite åt henne igår. Så himla mysigt att få gå och kika på dessa minikläder.
Det är deras tredje barn, men första flicka, så det fick bli rosa kläder.
Inget genustänk här inte ;)

Appropå genustänk, UnderbaraClara har fått en bebis. Den är nu två veckor gammal.
Hon har visat bilder på den lilla skatten, men har inte talat om namn eller kön.
Riktigt tufft tycker jag. Jag antar att hon på det viset vill markera att könet inte spelar någon roll.
Dom har fått ett friskt barn. Det är allt hon tycker är viktigt för läsarna att veta.
Inget fel i det.

Däremot hörde jag talas om en familj som var så bestämda med att deras barn inte skulle placeras i "fack" att dessa barn ena dagen kom i klänning och nästa dag i hängselbyxor.
Deras namn var könsneutrala, och förskolepedagogerna var tillsagda att inte röja den informationen till någon.
Om detta stämmer måste jag få säga att det verkligen har gått till överdrift.
Flickor är flickor.
Pojkar är pojkar.
Med det inte sagt att flickor självklart tycker om rosa, barbie och älskar att stå i köket när hon växer upp.
Eller att pojkar bara tycker om blått och grönt. Och att de självklart tycker om att mecka med bilar.
Vi är skapade olika. Men oxå väldigt lika.

I vår familj har vi tydliga olikheter, samtidigt som vi är väldigt jämställda.

Jag får humörsvängningar som är utom denna värld när jag är i den delen av månaden.
Jag älskar modemagasin, smink och skvaller. (det sistnämnda jobbar jag på)
Jag är på så vis "jättetjejig"

Simon älskar att läsa i biltidningar. Han meckar med bilar. Jobbar inom industri.
Han kan sitta i timmar framför tv-spel.
Kille, kille kille.

Men det behöver väl inte vara något negativt?! Vi tycker om olika saker.

Det är oftast Simon som lagar mat. Och tvättar.
Jag är den som oftast dammar, damsuger och moppar.
Vi delar på allt arbete med barnen och i hemmet.
De saker Simon gör som är "killiga", gör han inte för han är kille, utan för att han gillar det, eller är bättre än mig på det.
Och vise versa.

Nu blev det långt. Hoppas ni orkade läsa.
Vad tycker ni? Skriv gärna en rad och berätta.

Over and out //Nea

6 kommentarer:

Karro sa...

Framförallt tror jag det är föräldrarna och andra vuxna omkring som skapar könsrollerna, inte färgerna på kläderna och leksakerna, vi tar efter våra föräldrar.

Anonym sa...

Oh lala vilken karl du har! Det är ett praktfullt exemplar det! / Hjalmar

Ett Vitare Hem sa...

Åh vad jag håller med dig såklart ska man hjälpas åt men jag vill vara kvinna och jag vill leva med en man, i den hets som ibland är går detta för långt....
ha en finfin dag!
Kram/Lena

Fru Nea sa...

Håller med er!

Har mina föräldrar fråntagit mig någonting genom att köpa rosa kläder till mig som liten?!

Nej verkligen inte. Jag är stark och trygg. Vill jag göra någonting så gör jag det, oavsett om det är manligt eller kvinnligt.

Kram på er.

Linda sa...

Hej Nea!

Tack för senast! Vilken härlig blogg du har. Kan meddela att jag nu tvättat min första maskin med BARA rosa kläder och jag gjorde det med glädje. Dock är jag lite bekymrad över Veras inställning till klänningar. I sitt veckolånga liv har hon kräkts ordentligt endast två gånger- först på den rosa klänningen och idag på den grå. Hmm...

kram kram

Fru Nea sa...

Hej Linda.

Haha...vilken unge. Spy på klänningar!!! ;)

Hoppas trenden har vänt och att hon slutat kräkas.

Kram på er. Ha en fin helg!