23 september 2011

Skrållan som heter Klara-Bella

Lillan kan numera inte visa sin ålder med en hand. Handens fem fingrar räcker inte till.
Vi hade kalas hemma på hennes födelsedag.



Finaste Mami och Lillan <3


Papi och Wille <3
(visst är dom lika)


Hon är så vacker min lilla docka. Passande nog fick hon en Skrållandocka, inte helt olik henne själv.

Sen hoppade vi hopprep och barnen dansade limbo.
Min mamma är en hejjare på hopprep ;)

Nu ska jag förbereda inför morgondagens GULD-bröllop.
Mina föräldrar har varit gifta i 50 år!!!


Kram på er!
//Nea


13 september 2011

9 september 2011

Ordning och reda...

...eller ett fullständigt kaos.


Min skola, barnens skola, massa tider på sjukan, föräldramöten hit och mentorssamtal dit.
Födelsedagar i parti och minut. Och dessutom 3 bröllop på 4 veckor.
Hösten är här - med massa kul att se fram emot. Men det gäller att hålla koll. Vara strukturerad och planera. Annars dubbelbokar man sig. Och det vill man ju inte.
Men frågan är om jag kanske har lite för många olika almanackor och planeringsböcker?!
Jag försöker att summera viktiga saker i familjealmanackan i köket...men allt hamnar inte i den, så då måste jag ändå dubbelkolla i övriga böcker ;)

I eftermiddag är det planering inför bröllopet nästa lördag.
Vi har nämligen fått den stora äran att vara värdpar. Sååå kul!

Nu ska jag lyxa till det och åka iväg på massage.
Fick presentkort av Simon förra oktober när jag fyllde, så det är dags att använda det.

Må gott!
/Nea



7 september 2011

Nollfem trettio - sharp!

Nu har vardagen satt igång på allvar här hemma.
Nollfem trettio närmare bestämt. Varje vardagsmorgon.

Lillan har börjat förskoleplats och Wille 2an.
Båda har börjat på en ny skola på andra sidan stan.
Dom trivs jättebra, så det gläder jag mig över.
Hunny har fått fast anställning. Tjohoo!

Och jag har börjat skolan.
Redigt nervös jag var inför det må jag säga.
Men det har gått bra. jag trivs och tycker det ska bli superkul att plugga.
Extra najs är att jag läser "världens livsfrågor". Det ska bli sjukt intressant.
Konflikter i världen.
Konsumtion - hur påverkas övriga världen.
Hälsa och mat - Närproducerat/importerat.
Och massa annat ska vi prata om. KUL!!!

Måste bara få skryta lite och visa min lille konstnär.


Han ställer ut en tavla på biblioteket under september.

Gissa om jag är mallig nu?!
En riktig mallgroda, och det står jag för ;)

Ha det gott och ta hand om varandra.

/// Nea

3 september 2011

Saker som man inte behöver

En annan fröjd med att handla på second hand är att man kan hitta det man inte visste att man behövde.
Eller behov är fel ord. Det är i ärlighetens namn inte mycket som vi i Svearike behöver.
Vi har ju nästan allt. Och ofta lite till.

Är man då som jag, som gärna pysslar och gör små förändringar hemma så är det ju toppen att man kan handla, men med lite bättre samvete än att konsumera nytt hela tiden.

I förrgår var jag på en second hand när mitt öga plötsligt fastnade på nåt klarrött några hyllplan över huvudhöjd.
Genast plockade jag ner det och började granska.

Vad tror ni att det är? ;)


Jag hade aldrig kunna gissa...


Det är en hel uppsättning med entonsflöjtar. Varje flöjt kan alltså spela en ton.
Så för att få till en melodi måste man alltså vara många och samarbeta väl.
Vilken grej!
Jag har ingen aning vad jag ska göra med dom, men kanske att min lilla familj får en varsin flöjt så kan jag leka dirigent.

För 25 kronor fick den följa med och bli ett sånt där inköp som man inte riktigt vet vad det ska bli av, men som är för sött för att lämna kvar. Kolla bara tyget. hur sött?!

Kram å hej!
Nea


2 september 2011

Skrot-letare eller sak-letare.

Min facination för loppis och second hand sträcker sig långt tillbaka.
Till barnaåren.

Jag har nog alltid varit en sakletare. I riktig Pippi-anda.
Allt kan vara en potentiell skatt.

Jag köpte en plåtburk förra veckan fylld av gamla pärlhalsband som loppis-säljaren tyckte att Lillan kunde få att leka med.
När vi kom hem hittade jag ett par clipsörhängen i burken.

Förmodligen är de oäkta. Högst troligt.
Men ändå finns den där lilla förhoppningen att kanske...kanske är det ett sånt där tillfälle som man ser i Antikrundan: - "jag köpte en loppis-låda och dom låg i." "- Dom är värda 100 millioner."
Typ...

Detta är en av anledningarna till att jag fullkomligt älskar loppis.
Den kittlande känslan av att hitta en skatt.
Och skatten behöver inte vara ekonomiskt värdefull.
En annans skräp kan vara min skatt. Skönheten finns i betraktarens ögon.

Imorgon ska jag visa ett annat fynd.

På återseende // Nea