2 september 2011

Skrot-letare eller sak-letare.

Min facination för loppis och second hand sträcker sig långt tillbaka.
Till barnaåren.

Jag har nog alltid varit en sakletare. I riktig Pippi-anda.
Allt kan vara en potentiell skatt.

Jag köpte en plåtburk förra veckan fylld av gamla pärlhalsband som loppis-säljaren tyckte att Lillan kunde få att leka med.
När vi kom hem hittade jag ett par clipsörhängen i burken.

Förmodligen är de oäkta. Högst troligt.
Men ändå finns den där lilla förhoppningen att kanske...kanske är det ett sånt där tillfälle som man ser i Antikrundan: - "jag köpte en loppis-låda och dom låg i." "- Dom är värda 100 millioner."
Typ...

Detta är en av anledningarna till att jag fullkomligt älskar loppis.
Den kittlande känslan av att hitta en skatt.
Och skatten behöver inte vara ekonomiskt värdefull.
En annans skräp kan vara min skatt. Skönheten finns i betraktarens ögon.

Imorgon ska jag visa ett annat fynd.

På återseende // Nea


Inga kommentarer: